A och B - om att bli rubbad

Vid första anblicken tänkte betraktaren( låt oss kalla denne A) inte på det men något störde ögat och denne var tvungen att titta tillbaka. Vända blicken åter och då fastnade den på personens( låt oss kalla denne B) ansikte. Det betraktaren(A) såg var att huden verkade för stor för kroppen, vilket i och för sig inte var något häpnadsväckande eftersom B hade nått den bortre delen av livet. Den då huden ger efter inför tyngdlagen, knotorna framträder och håligheterna där emellan ger sig tillkänna som mörka skuggor. A ansåg att B såg ut som en för löst stoppad tygdocka. A kunde inte riktigt låta blicken vandra därifrån för denne ville så gärna stoppa in lite vadd här och där och fylla ut.
Så var det, att vid andra anblicken, färdades ovanstående tankar genom huvudet på betraktaren(A) men när denne sedan trodde sig förvissad om vad som gjort att A vänt blicken åter kunde denne ändå inte släppa tanken på att det var något annat som störde ögat. Det fanns en mängd människor som gick omkring på jorden med överdrivet mycket skinn hängande på kroppen och dem var det inget underligt med. Det måste alltså vara något annat.
Om då betraktaren(A) hade förmånen eller oturen, vilket man föredrar, att studera objektet( B) närmare kunde denne om A var lagd åt det hållet möjligen komma fram till att det störande momentet bestod av att själen inte stämde överens med kroppen. Att det snarare var fel stoppning i dockan än för lite, att det inte hade med det rent fysiska att göra utan något annat som var svårare att sätta fingret på, och som om A skulle ha gjort det hade riskerat, beroende på umgängeskrets, att bli stämplad som flummig. Men om A tänkte på det utan att säga det högt kunde denne komma fram till att själen var en ivrig tonåring, om nu själen var något betraktaren(A) brukade referera till. Kanske var A istället någon som refererade till elektriska impulser i hjärnan och nervbanor i kontakt och då skulle denne kanske betraktat B och sagt att det riktigt sprakade av elektriska impulser. Kanske hade denne förklarat det genom att sätta en bokstavskombination på B.
Hur som helst, oavsett vilken begreppsvärld A kände sig hemma i trodde denne sig nu kunna släppa funderingarna och fortsätta mingla runt på tillställningen. Ändå upptäckte A hur stegen styrdes i cirkel för något hade rubbat dennes banor och A kunde inte längre korsa sig fram.