Många är de gånger som jag suttit på en järnvägsstation med packade väskor och väntat på att tåget ska rulla in på perrongen så jag kan kliva ombord. Jag älskar den stunden. När man är på väg. Då allt man behöver finns nedpackat i en väska. Det är en känsla av lätthet även om ryggsäcken väger tungt. Det är en känsla av möjlighet. Och liv.
Jag befinner mig där nu. I den känslan fastän omgärdad av allt för många saker, med förråden fyllda till brädden av sådant jag borde rensa ut men som man när man jobbar som jag inte vet när man kan behöva. Trots det genomsyras jag av den där lättheten, den där möjligheten, det där livet. Den där känslan av att vara på väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar