Nu är den här
den krispiga luften
de frostiga grenarna
och det mjuka vita täcket som bäddar in oss i vinter
som får våra steg att tystna
men efterlämna spår
som gör att promenaden blir ett äventyr och en lek
där jag placerar mina fötter i de föregåendes spår
ser om de passar
jämför mina sulors avtryck med de andras
räknar hur många som gått här innan mig
följer en hunds tassavtryck som på hundars vis
ringlar fram, än hit än dit
på jakt efter nya lukter
Ännu är det tunt
lagret av snö,
mer som en filt än
ett fluffigt duntäcke
Nu är det tid att njuta
av att den mörka, dystra hösten lysts upp
och av att snöskoveln ännu kan stå orörd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar