lördag 1 mars 2014

Spindeln

Det hänger en förtorkad spindel i källaren. Benen har stelnat till en gripklo. Ett av dem har lossnat och hänger bredvid. Hur kommer det sig att den övermannats av döden där? Att den får tillbringa den sista vilan fångad i sitt eget nät? Är det ett nederlag eller en välsignelse? Kanske bara ett faktum ur en spindels sätt att se på saken.
Jag tar inte bort den. Jag tänker på historiska platser, som Pompeji, där människorna stelnat likt spindeln, överrumplade av den enorma vulkanhettan. Jag tänker på hur vårdslösa utgrävningar brukar förstöra för kommande forskare i deras strävan att kartlägga historien. Därför lämnar jag spindeln där den hänger. Kanske inte för att någon kommer att skriva dess historia men för att den påminner mig om att reflektera över livet. Den påminner mig om att det kan vara över i ett ögonblick men också om att de som kommer efter alltid bär med sig det som varit före.
Spindeln darrar i vindraget varje gång jag öppnar eller stänger dörren till tvättstugan. Jag märker hur jag stänger den försiktigt för att inte spindeln ska blåsa bort. Jag vill att den ska fortsätta påminna mig...

Inga kommentarer: